Jag har tänkt på en sak länge nog. Tänk på alla personer som har t.ex. svårigheter med läsning/stavning (dyselexi), folk som har agrivitions problem (adhd/damp), folk som är handigkappade och folk som skadar sig själv? Varför tycka att man är mindre värd för det? 
Sen slog det mig, tänk på alla personer som har något slags "hinder", och det behöver inte vara dom jag just beskrev, det kan vara mindre allvarligar saker, som t.ex. att man är jäääääääätte lång, eller jätte kort. Vissa tycker de är jobbigt. och nej, jag snackar inte om mig. jag gillar min längd. faktiskt. Men tänk liksom, alla dom människorna visar en speciell sak. Att dom är extra starka. Alla människor har faktiskt inget i sin såkallade "ryggsäck" som man släpar runt hela livet. Men dom är lika mycket värda. Men dom som har något tungt i "ryggsäcken" t.ex. dyselexi, dom visar bara att dom är extra starka och är redo att kämpa dubbelt så mycket. Jag har t.ex. en sak jag kommer bära runt i min "ryggsäck", kanske inte hela livet, men jag jobbar på det. 

 

Och sen till alla tjejer, skit i hur ni ser ut. Jag har faktiskt börjat vänja mig med att gå utan smink, jag ser inte så farlig ut? Jag ser naturlig ut, och jag är helt okej med det. Jag vet, jag har klagat jätte mycket på hur ful jag är, men jag har insett att jag är också fin, men på mitt sätt. Så som Christina Aguilera sjunger, "I am beautiful, no matter what they say, words can't bring me down. I am beautiful, In every single way."